... är landet där allt går i färg och handlar om framförallt pyssel. Men även om inredning, roliga saker, mysiga saker, vackra ting, fula ting, goda bakade eller lagade saker och en massa annat som sätter guldkant på tillvaron.

Väskor

Jag har min mammas symaskin hemma för tillfället och har gett mig fan på att jag ska bli bättre på att sy. Så jag har skapat lite väskor till att börja med, relativt enkelt (men inte alltid så enkelt som jag hoppas på) och alltid bra att ha.
Jag är i alla fall rätt så stolt över dem eftersom det närmaste jag kommit att sy något är när jag försökt tidigare och det alltid slutat med ett kuddfodral...som inte är särskilt funktionellt.
Nu behöver jag bara klura ut hur jag får handtaget på den här första väskan kan bli snyggt och hur väskan kan vara klädd inuti utan att få fula sömmar utåt.
Sen ska den dekoreras med annat tyg och sådär, men i det beiga naturtyget får det bli provväskor innan jag lärt mig ordentligt. Det lustiga med att sy är att tanken hela tiden måste vara "utochin" vilket min hjärna inte alltid fixar. Den är mer på rätt sida, men jävligt krokig.
Hur som, här är mina mästerverk

...nä, jag vet att jag inte orkade stryka det här tyget innan jag sydde, men det var bara prov ändå, alla andra är strukna även fast det är svintråkigt och tar tid - LOVAR!


Jag älskar det här 60-tals tyget som är inuti. Påminner på nått sätt om "fiskarna" som han Lindberg gjort på porslin....om han heter så!
Den här blev nog bäst i alla fall, eller så var den helt enkelt lättast att sy eftersom den har starkast tyg. Snyggt är tyget i alla fall.
Tjolong medaljong.
Idag blir det leta klänning på stadens gator...usch i hettan...!

Ett år...



.... av oändligt rivande sorg, extrem saknad och världshav av tårar.



Du är för alltid i mitt hjärta P.
/J

Mångpysslare

...skulle vara det ultimata yrket! Men om det nu inte finns så är jag nöjd med framgångsrik författare.

Hoppas alla haft en bra midsommar, jag har haft en av de bästa någonsin tror jag. Asbra väder, trevligt sällskap, god mat, lekar osv. Stugan var en perfekt idyll och det var underbart, jag blev kär i stugan och bjöd i princip in mig själv fler gånger.

Pysslenerven har kommit igång igen. Framförallt är det väskor det handlar om, men förra veckan blingades en gammal klocka upp. Här är resultatet.
P.s. min mor ska få klockan, under förutsättning att hon målar sitt kök turkost. Men ingen press...D.s.

FÖRE

EFTER
Klockan gjordes enkelt om med ett nytt litet hårdare papper, små "diamanter" och blommor som nya siffror och voilá; a new star is born!
Bara att hugga in på era gamla klockor. Tyvärr hittade jag inget tyg som passade kanten så den svarta plasten får vara kvar tills vidare.

TJOLAHOPP

Glad midsommar


Glad midsommar på er allihop!
Nu drar jag till en liten stuga i Motala och dricker snaps och dansar.
/J

Att bli upplyst av 80-talet...


Ibland när man ser något på tv/film eller när man läser något eller samtalar med någon som säger något speciellt och smart så får man en "EPIPHANY" (ett favvo ord på engelska, förutom "Asparagus"), alltså en uppenbarelse och man förstår sig själv lite bättre än minutrarna innan.

För att förklara mig måste jag gå lite bakåt i historien:
Jag är uppvuxen i lägenhet, ett betongbarn från Botkyrka. Nu var min uppväxtort inget betonggetto, vilket många tror att hela Botkyrka är, utan fullt av natur och grönska.
Jag har alltid, alltid trivts i lägenhet, men jag har alltid älskat och önskat att bo i hus så man bara kan öppna dörren och vara utomhus på en sekund.
Kravet har dock varit att det måste vara en villa. Jag har ALLTID, så lääänge jag kan minnas HATAT (över alla andra boendeformer) radhus. Denna extrema avsky och förakt för radhusområden har jag dock inte haft en aning om vart den kommit ifrån. Jag har antagit att den kommit från alla mina vänner som är uppväxta i samma radhusområde i samma del av Botkyrka som jag själv. Och kanske växte den fram när jag såg hur folk plötsligt blev sommaralkisar, hörde genom de tunna väggarna hur de grälade etc.
Hur som; jag växte upp, fann en skånskkärlek och flyttade till en annan stad, till lägenhet!
Vi har inga planer på att flytta (heller ingen ekonomi till det) men man talar ju om det ändå, att bo i hus, ha en trädgård, få odla potatis och rödbetor och ha ett pysselrum och en musikstudio...
Men så började min sambo undra vart ifrån hatet för radhusområden kom. Och jag bara hävdade att ; "Nä, jag vägrar, då får du flytta ihop med någon annan, för jag sätter mig inte i nått jävla radhus!".
Har har varit jäkligt nyfiken på varför egentligen och hävdat att jag har ju aldrig bott i rdahus, så jag kanske inte ska uttala mig alldeles för tidigt etc etc. Men föraktet har stått skrivet i sten, utan att jag egentligen vet varför.

Men så kom då 80-talsinlägget, och det faktum att jag låg i sängen och kollade på första säsongen av Svenska hjärtan gav mig en epiphany om varför jag alltid hatat radhus och varför de gett mig ångest: ALLT ÄR CARIN MANNHEIMERS FEL!!!!!!!! (alltså hon som gjort Svenska hjärtan)

Jag säger bara, och ursäkta mitt språk nu: MEN FY I HELVETE VILKEN JÄVLA ÅNGEST DET PROGRAMMET SÄNDER UT!!!
Alltså, jag var fan helt svettig innan första avsnittets kräftskiva var avklarad. Någonstans mellan fylle-Torstens dansförsök och Henriks melankoliska existentiella utläggningar om vilken håla radhusområdet de bor i är fick jag nacksvett och vred mig fram och tillbaka och självklart klarade jag inte av att somna lugnt och tryggt när de tre avsnitten var över.

Men hur som. Jag förstår ju nu - äntligen- varifrån mitt hat och min förakt för radhus kommer. Och det här är ju rätt roligt på ett sätt, men hela mitt väsen kände att det är precis därifrån det kommer... vilket säger en del om vad barn bör, respektive INTE bör se på tv. Jag sänder alltså ett varningens ord till föräldrar att INTE låta era barn titta på Svenska Hjärtan...det kan förstöra dem för all framtid.

Ja, så kan det gå!
Om jag vill se resten av serien?
SJÄLVKLART ;)

P.s. Solveig Ternström är grym i sin roll, och Sten Ljunggren också, dock undrar jag lite över 80-talets svenska barnskådisar... fick alla valium i festisen innan inspelning eller? d.s.

Lämnar er med ett annat svenskt hjärta att lyssna på och sommarnjuta till


"Jag ger dig inte min morgon och inte mig dag, du får nått så mycket bättre
- du får hela jävla jag.
Hela underbara unika jag, inte nått så fjuttigt som en morgon och en dag"

Jag älskar 80-talet

Är det ett grymt ålderstecken när man börjar älska det årtionde när man levde i underbar frihet, fritt från allt vad vuxenliv och ansvar heter?
Jag har i och för sig aldrig riktigt släppt 80-talet. Jag har alla mina gamla leksaker kvar, massa gamla tidningar, kläder...ja, you name it, och det finns garanterat i min mammas källare.
Hur som så fann jag i flyttlasset några underbara saker som jag inte visste att jag saknat.
Till exempel.............

DISCOKULAN
(som visserligen är den bästa 24-års presse jag fått + tillhörande motor,
men den är 80´s i alla fall)


SAMLARALBUMET MED MY LITTLE PONY


Ni minns väl hur gött det var på fredagen att gå till *tjorren* och med veckopengen köpa godis, samlarbilder med Ponysarna och kanske Garbage pail kids...men då var man lite äldre kanske.
Och ni minns väl lyckan när man fått ihop alla...min saknar dock några, så är det någon som har dubbletter kanske vi kan byta =)



VIEW-MASTER
Jag kunde sitta i timtal och leva mig in i 3D-bilderna, det var lika magiskt som mormors och morfars damm och deras trädtapet i vardagsrummet. Inte konstigt att jag alltid älskat böcker, det är nått visst med att ge sig in i en ny värld... älskar det fortfarande.

Jag såg en REMAKE för några år sedan och köpte den, och den är ju snygg och lila, med 80-talarna är fan coolare ändå.

Aristocats går alltid hem
Need I say more???Jag har även allt mitt LEGO kvar. Och på 80-talet var det fan inte tal om nått jävla tjej VS. killlekgo. Då lekte man med LEGO. PUNKT!
Jävla trams med rosa, puttinuttlego till tjejer, som finns nu. Jag har alltid älskat Lego ändå.
Man behöver ju inte skapa mer könsroller än det redan finns...åh, sånt gör mig tokig!

Sist men inte minst....är ju nått av det mest fantastiska med 80-talet att man själv varit så jäkla liten och BLOND och sett ut som en liten hasselmus och tultat runt och pratat bred stockholmska...WUNDERBAR!
Tjolong, nu är jag trött och ska kolla på något 80-taligt...och något som gav mig ångest som liten, nämligen SVENSKA HJÄRTAN!!!
Usch, jag mådde alltid jättekasst när jag såg det. Alltid var persiennerna nerdragna...och stackars suputen Torsten...usch, rys. Men jag ska kolla nu i alla fall.
Bäst var ju lugnt Varuhuset. Christina Scollins glajjer gick INTE av för hackor vill jag lova. Lite som dagens nördglajje-mode...ryyyys.
/J

Nu blomstrar det i balkongens famn ...


okej, nu äntligen kommer bilderna på den underbara balkongen vi har. Dessvärre är solljuset inget jag kan styra över, så det blir ju lite "sådär" när skuggorna skymmer saker och ting. Hur som så har vi nu kunnat njuta av den i veckan i alla fall, vilket har varit underbart och roligt då min sambos syster och hennes karl har varit här några dagar.
Det hela började faktiskt med att jag skulle vara god värdinna och baka något somrigt som jag aldrig bakat tidigare och då blev det "Key Lime Pie" (självklart Leilas recept). Nu stod det inte i receptet hur pajen skulle se ut och när jag kollat på Leila (och andra som gjort sina versioner av pajen) så har dom alltid varit helt släta, gula och har liksom sett nästintill sådär "gelatinaktiga" ut. Det kan jag säga att min INTE gjorde. Den såg lite halvgrynig ut, och fick liksom någon fläck med "gräddningsfärg"... men enligt utsago av gästerna och min kaka till sambo så var den god i alla fall.

Pajen intogs på balkongen ihop med vispad grädde och hederligt, gott kaffe.
Såhär såg "ballen" ut innan allt det färgiga hände:
Sen fullkomligt exploderade det och numer ser det ut som följer


Här ser ni den nya soffan som jag målat och sen så klädde jag dynan med vaxduk som passade YPPERLIGT bra och är jäkligt hot om jag får säga det själv. Jag är mäkta stolt över soffan, för den blev så snygg när jag kitshade upp den och den passar så bra ute på balkongen nu och ger den liv och färg.
Det blomstrar rejält ute på balkongen nu och färska kryddor, tomater, paprika och ärtor tar upp vartenda hörn. Vi har ett litet växthus som faktiskt ska bort snart, men först vill jag ha lite mer stabilt väder och lite mer värme, så tills vi passerat midsommar får det stå kvar. Sen är tanken att bygga en hylla där allting ska stå.


Här är den "fula ankungen" d.v.s. avokadoplantan som som börjat tagit sig. Den ser lite freaky ut

Ja, det var dagens.
Ha det gössit alla
J
Gillar du att läsa?
Då kan du läsa min nyaste recension här: Läs en bok ...

Snyggaste tissharna ever

Jag fick ett mail för någon vecka sedan om en nyöppnad internetaffär som säljer t-shirts. Nämligen: T-Shirt.se (systerföretag till Roligaprylar.se som jag bloggade om för ett tag sedan) Och det säljs inte vilka som helst utan SNYGGA och COOOOLA sådana. Det blir alltså stor "vill ha-faktor" på dagens inlägg.
Men jag menar... vem vill INTE ha någon av tissharna nedan. Den första toppar redan julens önskelista!!!

Klicka på bilderna så kommer ni till affären


Perfekta julklappar eller presenter till glada barn från 80-talet. Oh... I remember the 80´s....sweet!

/J

Pallen i hallen

Lägenheten är invaderad av mina saker som kommit i lass från EStockholmo. Tänk va mycket roligt man har. Ni ska få se i ett senare inlägg vad jag menar.
Men först en lite omstyling av "pallen i hallen".

PALLEN I HALLEN FÖRE

OCH PALLEN I HALLEN EFTER


Nu kan man sitta med stil igen!

Det snyggaste jag äger (förutom sambon)

Nä, helt korrekt. Jag äger inte min sambo, precis lika lite äger han mig. Det var mer en ganska så kass "ordvits", som inte ens var en ordvits...jaja, nevermind.

Nu är det såhär. Jag är nu ägare till det snyggaste, det mest 60-taliga och det absolut mest kitshiga man någonsin kan äga. Den har varit min mormors och morfars och en av de saker som alltid finns med i mina tankar när jag tänker på min barndom. Det är också den enda sak som jag faktiskt verkligen velat ha från dem, så jag frågade redan för en kanske 7-8 år sedan om jag inte kunde få den om de inte skulle ha den kvar. Mormor som är i rensatagen skulle nu inte ha den kvar och jag fick den.
Jag hade för mig att den var större, åh andra sidan har jag ju inte varit 186 sen födseln så det är kanske rätt så förståeligt om den kändes både större och högre när man var fem.
Men jag älskar den, jag har ALLTID älskat den. Jag har plaskat och förundrat legat och tittat och dragit handen genom vattenstrålen och ja...jag har varit fängslad av den, och nu är den min. Det är som en dröm.

p.s. den ska ju stå på golvet, inte på ett bord... åh, så snyggt och kitsh... nästan som något från någon prålig kinarestaurang i LKPG...(ingen nämnd, ingen glömd)

Sakta men säkert....

....kommer balkongen att hamna i sitt rätta jag.
Jag har känt mig mucho händig med slipen och målarfärgen idag vill jag lova. Nu måste den bara torka ordentligt och sen ska den då en ny sits av en jättefin och färgig vaxduk och sen är det dags att sitta hur mycket som helst =).
Det är morfar som byggt den och han skulle älskat mitt färgval. Nu kan han komma och hälsa på och i anden sitta i solen och njuta av sommaren.

Först såg den ut såhär:

Och nu ser den ut såhär:

Det närmar sig !!!

/J