Vårtider är groddtider ...

Jag älskar att så och odla saker och jag hade varit så sjukt bra på att ha en kolonilott (igen) eller en tomt med växthus och rabatter. Nu har jag varken hus med tomt eller en kolonilott - men jag har en balkong och där odlar jag mycket varje år.
Och det är något i min kropp så fort solen tittar fram som gör att jag vill odla och gro saker och eftrsom det är för kallt för att odla saker utomhus, så får jag grodda inomhus.
Så nu tänkte jag ge er mitt bästa tips för en enkel groddning.

Ta en tomplastburk som du har lock till. Jag har använt russinburk och turkiskyoghurtburk.
Skär ur locket med en vass kniv. Att det är ojämt spelar ingen roll.

Klipp en bit tyg, myggnät eller liknande som passar burken. Jag köpte för länge sedan någon typ av myggnät på IKEA som jag använder - kanske finns det där fortfarande(?), men annars funkar vilket som, bara vattnet kan hällas av.
Trä tyget över burken och klicka dit locket.

Ställ i fönstret och skölj några gånger om dagen tills det börjar gro. När groddarna kommit så ställ in i kylen för bästa fövaring. Det är bra om de står lite varmt . som över ett element t.ex.
En kan med fördel låta t.ex. linserna ligga i vatten över natten och sedan slå av det.
Det går att gro i princip vad som helst. Jag kör just nu alfalfa, bockhornsklöver och linser.

Smörgåskrasse på blöt bomull i en glassburk med plast över - busenkelt!

Såhär ser vårt köksfönster ut just nu - det är vår i luften!

Vad är givna vårtecken hemma hos er?
//Jessica

Något jag skulle vilja

Jag älskar att pyssla. Däremot gör jag det inte lika ofta längre, vilket är jättetrist.
Jag tycker även att jag är rätt bra på att pyssla, inte sådär bra som alla på Pinterest är direkt, men jag är hyfsad med de medel och den plats jag ändå har.
En sak är jag dock usel på och skulle så gärna vilja kunna; SY!

Nu när jag fått barn så vill jag så gärna kunna sy kläder till henne (och till alla andra barn jag känner) och mig själv. Ni vet sådana där härliga fluffbrallor och haremsbyxor som jag älskar att gå runt i. Eller små tunikor och mössor och dregglisar, och ...ja, ni fattar.

Blir nog att önska sig en i julklapp i år trots allt!
Tänk att kunna sy det här...i mitt fall blir det ju att testa sig fram låååångsamt då det mesta jag syr brukar sluta som kuddfodral vare sig det var tänkt så eller ej...

Jag ÄÄÄÄLSKAR de här brallorna...vill ha!...vill sy menar jag ;)

 Bilderna här ovan är alla från Pinterest

Från overlock.se

Prylhylla

Jag köpte en sådan här liten prylhylla på Panduros julrea förra året med tanken redan då att den skulle komma upp i ett kommande barnrum.
Nu har vi barnet...men inget rum åt henne än =)
Men det betyder inte att en inte kan fixa hyllan mellan matningar och lek.

Från Panduro

 Jag köpte fyra olika hobbylack i matchande färger och med en matt finish- även dessa från Panduro. Jag älskar färg och vill att Lalos rum ska spraka och vara roligt att vara i.

Sen målade jag en "basfärg" runt om och i alla "kanter" och sedan blev det blandat med färger i "boxarna".
Jag målade alt två gånger för att täcka trät bra och så här blev det när den var klar:

Som sagt...vi har ingen vägg att hänga den på än.

Äntligen har mina småfigurer från när jag själv var liten fått ett syfte. Nu behöver jag nog bara köpa en hylla till för att alla ska få plats.

//Jessica

Det där med att planera ...

För mig som levt med panikångest sedan jag var 15 år är planering väldigt viktigt, det ger mig nämligen en känsla av kontroll. Jag vet vart jag ska, när jag ska dit, vilken eventuell buss jag måste ta etc. Kanske rätt vanligt att kolla sådant, men för mig är det en grej som jag fått jobba på att inte behöva kolla upp och vara medveten om - tills nu!
För nu går det inte att bestämma en buss en måste ta, för måste bebis äta ... ja, då måste bebis äta och då missar vi den helt enkelt(ingen i hushållet har varken bil eller körkort). Är det något viktigt som en läkartid etc. så får hon väl käka på bussen i värsta fall, men ni förstår grejen - det där med att liksom bestämma något och hålla en tid är inte alltid så lätt längre, och så får det vara. För mig är det skitbra, för jag måste släppa på kontrollen, för jag har ingen längre - Lalos behov är viktigast och kommer alltid först.

Som i dag. Det var gång nr två på babymassagen och sen skulle vi hänga kvar för öppna förskolan och vara med på sångstunden var min plan. Jag gick till och med upp kl. 07.00 (massagen började 9.30)för att hinna äta, klä mig, fixa ihop skötväskan och göra ersättning - så att hon skulle kunna käka runt 08.00 som vanligt. Men just i dag bestämde sig fröken för att vakna strax innan halv åtta, ligga och skratta, prata och mysa (mycket uppskattat av mamman vill jag tillägga) och hon var inte alls sugen på att käka.

När vi sedan väl ammat, och börjat käka tillägget så tog det låååååång tid. Vi var tvungna att rapa tre gånger och sen var hon så hungrig så hon åt upp allt tillägg och plötsligt var det dags att byta blöja, klä på sig och ja..ni fattar! Vi hann inte med bussen och då tänkte jag att vi skippar massagen men åker upp på föris och sångstund i alla fall. Men nä, då slocknade hon pang bom igen, och efter en väldigt tröttande dag i går insåg jag att sömnen måste ha prio framför det sociala. Så vi gick istället en promenix och så handlade vi lite och sen gick vi hem igen. Denna dagen också ett liv - and a damn good one!!!

I dag i min gamla klänning som min mamma sytt i syslöjden.

//Jessica

Böcker och kärlek är det bästa du kan ge

När vi var gravida var alla såklart nyfikna på vad det skulle bli. Vi hade tagit reda på det och visste - även om vi i vår tur var osäkra på om barnmorskan faktiskt sett rätt då hon var lite märklig.
Under hela graviditeten skulle människor således gissa sig till vad det skulle bli och försökte luska i vad vi kallade magen om det skulle bli en hon eller en han. Personligen kallade jag Lalo för Hen för det känns neutralt och bra och även att könet inte spelar något roll.
Något vi frekvent fick höra under graviditeten var:

"Men jag kan ju inte köpa något till bebisen eftersom jag inte vet om det blir en pojke eller flicka!"  eller "Jag såg en sådan fin XX men den kunde jag ju inte köpa eftersom jag inte vet vad det blir."

Det här både förbryllade och irriterade mig, för inte vill jag att mitt barn ska reduceras ner till ett kön med alla dess tillhörande, gamla, dammiga könsroller - och än mindre vill jag att mitt barn ska reduceras ner till en färg! (det här är en diskussion värd att tas, men är inte det som det här inlägget ska handla om)
Vi sa alltid unisont: "Köp det du tycker är fint, bebisen bryr sig inte om vilken färg kläderna har, den vill bara vara varm och trygg!"

Men det allra bästa är ändå att bara säga till dessa personer: KÖP EN BOK!
För en bok är det bästa du kan ge någon (förutom tid och kärlek såklart)! Du ger en hel värld till någon att ta sig in i och ta del av, att lära av, förfasas av eller älska. Du ger språk, gemenskap och vänner i form av karaktärer och du ger fantasi. Vilken annan tingest rymmer allt det?
Och visst att böcker i dag kan vara dyrt, men på second hand får du tre gånger så många böcker som du skulle fått för priset av en helt ny.

Just i dag har vi läst: "De små barnens bok" som är en bok som Linköpings kommun och biblioteket gemensamt ger alla nya små bebisar här- ett superbra initiativ och en jättefin gåva tycker jag.
 Lalo lyssnade nyfiket och jag hoppas att jag när en liten läslus vid min barm!

//Jessica

Nya tider - nya tag!

Den här bloggen har legat i träde ett bra tag nu. Jag kände mig bloggtrött efter julbloggandet sist och hade ingen lust att dra igång den. Men nu är det andra ljud i skällan.
Lilla Lalo har kommit till oss och ett helt nytt kapitel i livet har börjat.
Det här året kommer jag vara mammaledig och jag har redan förstått att det inte blir mycket tid över till pyssel och så med en liten, men något ska jag väl hinna i alla fall =)





Jag tror att det även kommer handla mycket om henne här på bloggen, det är ju vårt första år tillsammans och vi ska lära känna varandra och det ska bli så roligt att få veta vem hon är och vad hon gillar och inte gillar. 
Idag har vi varit ner på stan och tagit en promenad och när hon vaknar (när som helst nu tror jag) ska det ätas och sen tränas på att ligga på mage - något hon inte alls tycker är roligt - det har vi redan lärt oss ;)

Så välkomna tillbaka eller välkomna nya läsare - nu gör vi 2015 till ett glädjens år!

//Jessica

Mormor

I dag skulle min mormor ha fyllt 86 år. För nästan exakt ett år sedan var jag på hennes begravning. Något av det värsta jag gjort. Jag minns i princip ingenting från kyrkan, än mindre från fikat efteråt och vad som gjordes och sas.
Men det är inte de där sorgliga man ska minnas i dag, i dag är ju chansen att fira en krutgummas tid på jorden. En mycket bestämd krutgummas tid på jorden...
För envis var hon, till max och hon drog sig inte för att få det hon ville ha.
En gång på en pizzeria när hon, morfar och mamma besökte mig när jag bodde på Öland så fick jag ost på min pizza även fast jag beställt utan. Jag sa inget, utan åt upp den ändå och pillade av osten så gott jag kunde. När vi skulle gå kom han som jobbade på stället och frågade om det smakade bra och var till belåtenhet?

"-Ja, det gjorde det. Men mitt barnbarn ville inte ha ost på sin pizza och det fick hon, så då tar jag de här glasen som kompensation", sa mormor, och stoppade således ner 4 st stora ölglas i väskan och gick ut till bilen. Vi andra stod liksom kvar lite och väntade på mannens reaktion, men han sa så glatt: "Javisst, javisst!" och hjälpte mormor med dörren.

Så i dag blir det ett ljus för mormor och a walk down memory lane.

Mormor

/Jessica