Men det är inte de där sorgliga man ska minnas i dag, i dag är ju chansen att fira en krutgummas tid på jorden. En mycket bestämd krutgummas tid på jorden...
För envis var hon, till max och hon drog sig inte för att få det hon ville ha.
En gång på en pizzeria när hon, morfar och mamma besökte mig när jag bodde på Öland så fick jag ost på min pizza även fast jag beställt utan. Jag sa inget, utan åt upp den ändå och pillade av osten så gott jag kunde. När vi skulle gå kom han som jobbade på stället och frågade om det smakade bra och var till belåtenhet?
"-Ja, det gjorde det. Men mitt barnbarn ville inte ha ost på sin pizza och det fick hon, så då tar jag de här glasen som kompensation", sa mormor, och stoppade således ner 4 st stora ölglas i väskan och gick ut till bilen. Vi andra stod liksom kvar lite och väntade på mannens reaktion, men han sa så glatt: "Javisst, javisst!" och hjälpte mormor med dörren.
Så i dag blir det ett ljus för mormor och a walk down memory lane.
 |
| Mormor |
5 kommentarer:
Vilken härlig gumma hon verkar ha varit. Min mormor var av samma skrot och korn. Sorg förbyts till vemod och sedan minns man bara det bästa (likamed det mesta...)
Vilken lycka vi fått. Skål för våra mormödrar!
Vilken underbar sak att bara sno med sig fyra glas helt öppet sådär. Respect!
Rätt ska va rätt ansåg hon nog : )
Visst är det svårt med de här minnesdagarna. Man vill tänka på allt det roliga men saknaden slår en i magen. Fast jag kan trösta dig med att med tid så blir det mer lätt att tänka på de roliga anekdoterna, deras personligheter och ljusa minnen och sorgen blir inte så hjärtskärande...mer uthärdbar eller hur man nu ska säga. Du är mycket fäst vid dina morföräldrar, ett fint drag. Jag sänder en stödjande tanke åt ditt håll med hopp om att du hanterar dagen ändå.
Åh, jag måste bara få säga att jag tänkte på dig igår när jag var på tomteland : D Jag ser alltid fram emot dina julbeskrivningar.
Mormödrar är tuffa! Det där får mig att tänka på min som enligt berättelsen lär ska ha fått motorstopp i en rondell med en tutade medtrafikant bakom. Mormor blev stressad, fick nya motorstopp och gubben fortsatte tuta. Till slut blev mormor så förbannad att hon klev ur bilen, kavade bort till gubben och sa:
"Om du går bort och startar min bil kan jag sätta mig här bakom ratten och tuta på dig!". Tänk bara att komma på den repliken! Eller att ta med sig ölglas. Vi får jobba på att bli såna.
Visst är det jobbigt, känner igen mig. Det var 2 år sedan min mormor begravdes men hon skulle fyllt 92 här för ca 1 vecka sen och klart det kändes lite extra jobbigt. saknaden är tuff ibland, men man får försöka tänka tillbaka på allt det underbara dem gjorde och var.
Skicka en kommentar