Skorna som Gud ville att jag skulle äga

Ni vet ibland när man går förbi ett klädesplagg, en väska, ett tyg, en ljuslyckta, en vattenmelon på 8 kg och bara blir KÄR på en gång.
Idag hade jag ett sådant moment. Det är inte ofta dessa "moments" uppstår i mitt liv, men när de gör det så kastar jag allt ekonomiskt tänk åt sidan och bara köper. Ångra mig kan jag göra sen om det skulle behövas.
Idag, efter skrivkursen tog jag mig ner på stan och skulle köpa lite fina bebbesaker till min fina Linda och hennes man...eller egentligen till deras stundande bebis. Efter bebbeaffären fanns det lite tid över innan jag skulle till sjukgymnasten så jag tog en sväng i Filbyter och ser i ögonvrån något som suger min blick till sig. Nämligen: SKOR I PAISLYMÖNSTER! Bara det är ju en dröm, men när de sedan visar sig vara rosa, lila och lite cerisa så är det än bättre. Jag kastade mig ner på första skoprovarbänk bara för att finna att priset var nedsatt från 450kr till 100..fatta ETT HUNDRA KRONOR för ett par Bianco-skor.

Jag älskar att sulan ser ut som ditlimmade indianpärlor!

"Jamen tackar som bockar", tänkte jag och såg plötsligt ett par till.
Dessa var dock blå/turkos/gröna i samma, fina mönster. Även dessa nedsatta och kostade 100 kr.

Så nu är jag två par (sjukt snygga) skor rikare och det kostade mig enbart 2 hundralappar. If that´s not a bargain, I don´t know what is!

Jag somnar lycklig ikväll för imorgon kommer jag ha snygga fötter =D

GLAD MIDSOMMAR

Det här kan vi verkligen kalla: Bloggen som kom av sig. Men alltså, jag har haft så sjukt mycket den sista månaden så det finns inte. Nu är i alla fall jobbet avklarat för sommaren och på måndag går jag på som skrivledare i 2 veckor. Det ska bli så jääädrans kul. Som jag längtat, kämpat och jobbat för detta och nu äntligen... känns näst intill overkligt.
Men innan det ska jag fira midsommar. Det här är även midsommaren som kom av sig och vi blir hemma med lite vänner pga att jag börjar jobba på måndag och behöver helgen till förberedelser. Trist, då jag hade hoppasts på Vällen i år, men så kan det bli.

Nu är i alla fall en tårta på saftning med hemmagjort jordgubbsmos. Jag stod ju förr-förra helgen och syltade 30 kartonger jordgubbar!!! Jag tog aldrig något kort, för parallellt med detta tapetserades sovrummet. Men frysen ljuger inte. Och jag älskar faktiskt jordgubbar så till den milda grad at tjag äter det varje dag om jag kommer åt.
SFI-deltagarna var dock lite frågande till denna passion: "Varför älskar svenskar jordgubbar??? Så gott tycker jag inte!" sa en tjej och såg förundrat på mig. Ja, vad säger man..."vi är sommardjur och jordgubbar påminner oss om att vintern är långt borta" ... eller nått.

Sovrummet ja...det ska ni få se när jag laddat in bilder. Än har det inte kommit upp några hyllor, man vill liksom känna in rummet lite innan. Fast egentligen handlar det om att jag inte vill förstöra de nya, fina tapeterna (för ingen av oss är bra på att borra, borra rakt, eller att få saker som vi vill det).

Men nu vänner, säger jag GLAD MIDSOMMAR och bjussar på en gammal bild från en underbart rolig midsommar i Vällen.
...och här rökte jag ... och just idag saknar jag det... men jag låter bli - lungan gillar´t i alla fall.

Ha en underbar dag i morgon!!!

Den prestigelösa läraren

Min chef brukar ofta säga_ "Det är viktigt att vi inte har någon prestige i det här!"
Och det är något som jag tycker borde vara varje lärares ledord. Att kunna ta beröm för saker man gjort bra, att ta beröm för deltagares bra resultat då man vet att man själv är en del av det tycker jag är viktigt. Varje människa behöver våga ta cred för saker den gjort bra.
Men att känna prestige är för mig en helt annan sak. Det är när prestigen kommer in i klassrummet som vi inte längre ser individen och människan bakom resultatet. Det är när prestigen kommer in i klassrummet som det blir fel och de felen är det oftast klassdeltagarna som får betala. Det är när prestigen kommer in i klassrummet som läraren har gjort det personligt och glömt bort sin roll: att leda andra i deras lärande, inte att leda sitt lärande.

Jag brukar ofta tänka på de här orden, för jag tycker att de gör saker "enkelt" i min yrkesroll.
Jag är övertygad om att personer som erkänner sina fel och brister, som är medvetna och vågar yttra högt att de inte kan allt, som vågar sätta ner foten och som framförallt inte ser lektioner som deras chans att briljera och showa kan bli superbra lärare. Jag är inte alltigenom en bra lärare, det har jag alldeles för lite erfarenhet för att vara än sålänge. Men jag tycker mig ha god potential att bli en.
När jag skulle ha min allra första lektion var jag ganska nervös, otroligt medveten om mig själv, min kropp, in röst, mina kläder. Jag ville inte göra bort mig, se dum och fånig ut etc. Men det första jag släppte efter jag genomfört min allra första lektion någonsin, var prestigen. För "De här är inte min tid, jag är enbart ett redskap och bollplank för andra att söka kunskap och lära sig."

Just nu ligger jag hemma och har blivit sjuk. Först trodde jag att det var att jag hade svårt med att palla värmen tills jag insåg att alla symtomen visade på feber och hängighet. Just typiskt!

Muffins och näthandel

Jag har fått en ny passion: saker med muffins på!
Det är ungefär samma slags passion som när jag var liten och ville ha Hello Kitty på allt (det vill jag fortfarande lite grann...).
Så nu köper jag allt med muffins på. Eller, inte allt, men jag trånar efter allt med muffins på och lite saker köper jag.
Som det här ultrafina fatet från "make a room".
Sen köpte jag lite roliga bakgrejer från
"Klara färdiga gå", så nu ska jag göra cakepops någon dag.
Har ett påhittat recept som surrar i skallen som jag måste testa!


//J