I somras gick min mormor bort och med henne försvann min sista länk till den där tiden i livet då allt var så enkelt, så roligt och så fantastiskt äventyrligt - min barndom!
När min morfar dog för snart 4 år sedan (gode någon, vart tar tiden vägen???...) så fanns det i alla fall en del kvar, i mormor. Med hennes bortgång så är det liksom en hel era som försvinner, en tomhet och ett hål som aldrig kommer fyllas igen, men som sakteligen kommer att göra mindre ont med tiden.
Det rensas för fullt i lägenheten som mormor och morfar bott i hela mitt liv och lång innan dess. Nästa helg ska jag upp till Stockholm och ta "adjö" av hemmet och platsen där en extremt stor del av mitt liv har utspelat sig. Det är märkligt att så mycket en person sitter i saker som den har ägt. För även om minnen finns kvar så bleknar dem med tiden, röster glöms bort, det går inte längre att höra skrattet och det finns inte alltid helt klara och tydliga anletsdrag och bilder kvar.
Jag har jättesvårt för att ta till mig att sakerna som varit mormors och morfars ska portioneras ut, kastas och skänkas till secondhandaffärer och välgörenhet. Det är på något sätt det sista som bevisar att de är borta för alltid.
Det är jobbigt att ta sig igenom det här. Men det hela blev lite lättare när jag fick en svart skrivbok av min mamma som hon och hennes syster hittat bland alla saker. På framsidan satt en dittejpad liten lapp med mitt namn skrivet med morfars "nuansträngerjagmigsåattduskakunnaläsavadjagskriver-stil". Skrivboken är inte full (tyvärr), långt ifrån. Men det finns en liten bråkdel återberättat från morfars liv i den, saker jag inte visste och saker jag fått mer detaljer om.
Just nu är det min käraste ägodel; från morfar till mig - hans "kicka".
I övrigt hittades även denna som jag tycker personifierar min pysselmorfar så bra och även min "samlar-mormor". En gång för typ hundra år sedan skulle jag ha luciatåg i skolan. Jag var nervös att glömma texten och morfar kom på det: skriv den på ljusbrickan. Så fram med skrivmaskinen (han skrev alltid på den) och sen knåpade han i hop det. Det typiska mormor är hon sparat den i alla år... =)
 |
| Layout på en helt annan nivå än i dag ;) |
Det är sol i dag, våren kommer nog i år också och trots att jag trivs bäst i snö eller ren sommar så längtar faktiskt även jag till varma vårdagar och islossning...
/Jessica
