Ja, jag tycker faktiskt lite synd om mig själv. Inte lika mycket som förra veckan. Men ändå.
Har precis varit hos farbror doktorn IGEN. Jag kände i helgen att nått inte var som det skulle, jag borde ha blivit bättre i knät, jag borde kunna stå upp mer, jag borde inte vara så svullen längre. Så jag ringde igår, fick en tid idag och vad visar det sig?
Jo: jag har fått en (och nu citerar jag) : "Blödningskomplikation postoperativt".
Alltså sa doktorn: "Men då får jag gå in och försöka få ut vattnet och blodet du har i knät!"
Då började jag gråta. Dels för att jag är rädd för smärta, men jag har liksom redan så ont, och jag vill bara bli bra nu och jag orkar inte mer knäproblem helt enkelt.
Men har man nått val; nä, precis.
Så han tog fram bedövningen; som gjorde så fruktansvärt ont och gav utlopp för både den ena och andra "svordomen". De bästa som kom var: "Fittja och Pepparkaka" ... jävligt otippade.
Han fick inte ut så mycket som hade varit bra att han fått ut, så nu är det nya tabletter, mer vila/träning (väldigt paradoxalt) och ja, ännu mer sjukskrivning.
Det gör mig nervös. Jag försöker hålla tanken på att mitt knä har första PRIO just nu, för det ska ju hänga med hela livet. Men det är inte roligt eftersom mitt jobb är helt nytt, jag är SFI-ansvarig (vilket är svårt när man inte kan vara på plats) och ja, jag vill jobba helt enkelt, inte ligga här som ett jehu och bara ha ont.
Men ja, ,,,,,,,,,,,,om jag ändå ska vara hemma lite till kan jag ju försöka pyssla lite. Hittills har det blivit lite mormorsrutor. Ni får se lite senare.
/J
2 dagar sedan
3 kommentarer:
Det ÄR synd om dig och det är heller inget fel med att tycka synd om sig själv. Det gör jag mycket och ofta. Det är ett sätt att bearbeta problem hävdar jag. Hoppas du blir bättre nu och lägg tiden på mormorsrutorna. De får väl sätta in en vikarie för dig. Det är j en rektorsfråga inte ditt ansvar att lösa så koppla bort jobbet. Krya på dig!
Precis, Fridolin har rätt. Det är synd om dig : )
Men allt ordnar sig. Som min gammelmormor brukade säga "Går det inte över så går det under".M e a o
livet rullar på och vips så ligger svårigheterna bakom en , hur de löste sig är en fråga men grejen är att allt löser sig.
TACK!!! Båda två. Åh, vad jag behövde höra att det är ok att tycka synd om sig själv just nu. Idag känns det ju mycket bättre.
Men sant, jag tänker inte på jobbet, men jag VILL ju helst vara där liksom.
Och det är sant att allt löser sig, jag blir bara så satans rastlös så jag vill att allt skulle ha löst sig i förrgår. Men jag ska ta det lilla lugna och virka lite mormorsrutor till =)
Tack igen!
Skicka en kommentar