Jag har i och för sig aldrig riktigt släppt 80-talet. Jag har alla mina gamla leksaker kvar, massa gamla tidningar, kläder...ja, you name it, och det finns garanterat i min mammas källare.
Hur som så fann jag i flyttlasset några underbara saker som jag inte visste att jag saknat.
Till exempel.............
DISCOKULAN
(som visserligen är den bästa 24-års presse jag fått + tillhörande motor,
men den är 80´s i alla fall)
(som visserligen är den bästa 24-års presse jag fått + tillhörande motor,
men den är 80´s i alla fall)
Ni minns väl hur gött det var på fredagen att gå till *tjorren* och med veckopengen köpa godis, samlarbilder med Ponysarna och kanske Garbage pail kids...men då var man lite äldre kanske.
Och ni minns väl lyckan när man fått ihop alla...min saknar dock några, så är det någon som har dubbletter kanske vi kan byta =)
Jag kunde sitta i timtal och leva mig in i 3D-bilderna, det var lika magiskt som mormors och morfars damm och deras trädtapet i vardagsrummet. Inte konstigt att jag alltid älskat böcker, det är nått visst med att ge sig in i en ny värld... älskar det fortfarande.
Jag såg en REMAKE för några år sedan och köpte den, och den är ju snygg och lila, med 80-talarna är fan coolare ändå.
Aristocats går alltid hem
Need I say more???Jag har även allt mitt LEGO kvar. Och på 80-talet var det fan inte tal om nått jävla tjej VS. killlekgo. Då lekte man med LEGO. PUNKT!
Jävla trams med rosa, puttinuttlego till tjejer, som finns nu. Jag har alltid älskat Lego ändå.
Man behöver ju inte skapa mer könsroller än det redan finns...åh, sånt gör mig tokig!
Need I say more???Jag har även allt mitt LEGO kvar. Och på 80-talet var det fan inte tal om nått jävla tjej VS. killlekgo. Då lekte man med LEGO. PUNKT!
Jävla trams med rosa, puttinuttlego till tjejer, som finns nu. Jag har alltid älskat Lego ändå.
Man behöver ju inte skapa mer könsroller än det redan finns...åh, sånt gör mig tokig!
Sist men inte minst....är ju nått av det mest fantastiska med 80-talet att man själv varit så jäkla liten och BLOND och sett ut som en liten hasselmus och tultat runt och pratat bred stockholmska...WUNDERBAR!
Tjolong, nu är jag trött och ska kolla på något 80-taligt...och något som gav mig ångest som liten, nämligen SVENSKA HJÄRTAN!!!Usch, jag mådde alltid jättekasst när jag såg det. Alltid var persiennerna nerdragna...och stackars suputen Torsten...usch, rys. Men jag ska kolla nu i alla fall.
Bäst var ju lugnt Varuhuset. Christina Scollins glajjer gick INTE av för hackor vill jag lova. Lite som dagens nördglajje-mode...ryyyys.
/J
4 kommentarer:
Ångest och Svenska Hjärtan det är sant det. Torsten jag säger bara det. Men du påminde mig om Garbage Pale kids, jag och bästisen var supersamlare suck varför gör man sig av med saker för, den där samlingen har jag faktiskt tänkt på titt som tätt.
Åh, det var en riktig nostalgitripp det här. Jag hade dock aldrig några my little ponies, minns inte riktigt vad men min mamma hade något emot dem (kanske priset?). Hon var också rätt anti Garbage kidsens,vilket bara gjorde dem än mer kittlande. Lego lekte jag med hos mina kusiner, själv hade jag massor av Playmobile, cowboys och indianer.
Viewmaster hade jag också en. det är grymt coola. Undrar just var min tog vägen? Minsn inte riktigt vilka sagor jag hade mer än Tre små grisar.
Svenska hjärtan- är det den när han lipper gräset mitt i vintern? Minns inte serien så bra. Minns Varuhuset bättre och Goda Grannar (hette det så?)med Per Eggers ha ha.
Oj det blev en halv roman, sorry...och då har jag inte ens nämnt musiken. :)
Metronyx: Ja, det är fortfarande samma känsla vill jag lova!
Garbage pail kids var askul när det begav sig och de är ju faktiskt lika roliga idag =)
...jag lever ju mer under principen: "Den som spar hon har....alldeles för mycket"
Fridolin: VILKEN MUSIK??? Här ska man inte hålla igen. En roman, en biografi...allt är välkommet!
Playobile hade aldrig jag, men min kusin hade typ ALLT och hans piratskepp var hur kul som helst.
Åh...goda Grannar. Jag minns IRIS och att Peter Dalle var sådär sliskig och snuskäcklig.
Skicka en kommentar