Det snyggaste jag äger (förutom sambon)

Nä, helt korrekt. Jag äger inte min sambo, precis lika lite äger han mig. Det var mer en ganska så kass "ordvits", som inte ens var en ordvits...jaja, nevermind.

Nu är det såhär. Jag är nu ägare till det snyggaste, det mest 60-taliga och det absolut mest kitshiga man någonsin kan äga. Den har varit min mormors och morfars och en av de saker som alltid finns med i mina tankar när jag tänker på min barndom. Det är också den enda sak som jag faktiskt verkligen velat ha från dem, så jag frågade redan för en kanske 7-8 år sedan om jag inte kunde få den om de inte skulle ha den kvar. Mormor som är i rensatagen skulle nu inte ha den kvar och jag fick den.
Jag hade för mig att den var större, åh andra sidan har jag ju inte varit 186 sen födseln så det är kanske rätt så förståeligt om den kändes både större och högre när man var fem.
Men jag älskar den, jag har ALLTID älskat den. Jag har plaskat och förundrat legat och tittat och dragit handen genom vattenstrålen och ja...jag har varit fängslad av den, och nu är den min. Det är som en dröm.

p.s. den ska ju stå på golvet, inte på ett bord... åh, så snyggt och kitsh... nästan som något från någon prålig kinarestaurang i LKPG...(ingen nämnd, ingen glömd)