Blev inget inlägg igår så nu kommer två
Day 05 – A book that makes you happy.
NAIV SUPER av Erland Loe
- Den var speciell när den kom.
Enkel och lite veird i jämförelse med mycket annat så jag älskade den.
Några timmar senare var den slut.
Day 06 – A book that makes you sad.
Finns hur många som helst. Men en som jag återkommer till är:
Ett judiskt levnadsöde av Ference Göndör
När jag var 14 år kom ference Göndör till min högstadieskola och pratade om sina upplevelser under andra världskriget i nazismens Tyskland. Efter den dagen var jag inte riktigt samma person längre. Något större hade tagit plats i mina tankar och upptog mina funderingar. Jag hade gråtit mig igenom föreläsningen samtidigt som han ingav något slags hopp mitt i allt det förfärliga - jag förstod inte hur han kunde stå upprätt...jag tyckte han var fantastisk.
Jag köpte hans bok efteråt för 100 kr och det är en av de böcker som jag titt som tätt läser om. Inte för att det är hög prosakvalité utan för att försöka förstå och för att jag och alla andra måste. Ference var gammal redan för 14 år sedan, snart finns han kanske inte längre och "Gud förbjude" om inte hans historia och hans vittnesmål från den här tiden får leva vidare för framtida generationer. Så jag läser den, och jag gråter så mycket så jag måste sluta för en gråtpaus, men jag läser ändå, för känslan i boken vill liksom inte släppa en. Och det värsta av allt; det är inte ens fiktivt!
//J
Day 05 – A book that makes you happy.
NAIV SUPER av Erland Loe
- Den var speciell när den kom.
Enkel och lite veird i jämförelse med mycket annat så jag älskade den.
Några timmar senare var den slut.
Day 06 – A book that makes you sad.
Finns hur många som helst. Men en som jag återkommer till är:
Ett judiskt levnadsöde av Ference Göndör
När jag var 14 år kom ference Göndör till min högstadieskola och pratade om sina upplevelser under andra världskriget i nazismens Tyskland. Efter den dagen var jag inte riktigt samma person längre. Något större hade tagit plats i mina tankar och upptog mina funderingar. Jag hade gråtit mig igenom föreläsningen samtidigt som han ingav något slags hopp mitt i allt det förfärliga - jag förstod inte hur han kunde stå upprätt...jag tyckte han var fantastisk.
Jag köpte hans bok efteråt för 100 kr och det är en av de böcker som jag titt som tätt läser om. Inte för att det är hög prosakvalité utan för att försöka förstå och för att jag och alla andra måste. Ference var gammal redan för 14 år sedan, snart finns han kanske inte längre och "Gud förbjude" om inte hans historia och hans vittnesmål från den här tiden får leva vidare för framtida generationer. Så jag läser den, och jag gråter så mycket så jag måste sluta för en gråtpaus, men jag läser ändå, för känslan i boken vill liksom inte släppa en. Och det värsta av allt; det är inte ens fiktivt!
//J
1 kommentar:
Du har just räknat upp alla skäl till varför jag ovilligt läser sanna berättelser : ( Har verkligen svårt att förstå när moralen i det här landet förbjuder barn att se actionfilmer (I vissa fall i andra är det helt förståeligt) när verkligheten är så mkt mer fasansfull i många avseenden. Min äldsta dotter kom hem chockskadad häromveckan efter att börjat med "Eldens hemlighet" - en bok om en flicka som ser sin syster sprängas av en mina och själv skadas. Och som dotterna sa: "Det värsta med alla beskrivningar av kroppsdelar och blod var att jag visste att det har verkligen hänt".
Skicka en kommentar