Jag måste skärpa mig, ett inlägg i veckan är ju knappast kvalificerat för att bli någon bra blogg.
Men veckan har bjudit på fruktansvärda huvudvärkar, ryggvärkar och nackvärkar, så jag har inte orkat. Kan hända är det kiropraktorns "justerande" (han var VÄLDIGT tydlig när jag sa "knäcka" att det heter JUSTERING!!!) som börjar funka och saker hamnar på sina rätta platser igen. Jag hoppas på det.
För övrigt har ju veckan bjudit på Mubaraks avgång (inte en dag för tidigt), frustration, ledsamhet och ren förbannad ilska över hur en 6-årig pojke blivit behandlad i Jönköping, kul grejs på jobbet och snöstorm.
Jag älskar ju snön, och jag älskar att vara på jobbet och se snön yra utanför och veta att jag sedan ska bege mig ut i den för att ta mig hem. jag gillade inte snöstorm lika mycket när jag bodde i Stockholm och var tvungen att ta buss eller tåg till jobbet. Men nu kan jag faktiskt gå om jag vill och på väg hem gör det inget om det tar tid, så jag har njutit i fulla drag. till och med så mycket att jag i torsdags eftermiddag lyssnade på julsånger !!! Jag vet...lite sådär förbjudet, men det var så ... passande.
Idag är det -16 och rimfrost överallt - härligt. Ska jobba lite nu och sedan ut på promenad. Men sådana här dagar önskar jag mig ett par termobrallor!
Allra först: Fruk´å
ps. Jag gjorde trolldeg igår...men den torkade nog inte tillräckligt, hur jävla sur blir man inte då?! ds.
//J
16 timmar sedan
9 kommentarer:
Ja du, efter att ha tittat på länken kan jag bara känna "bunta ihop dom och slå ihjäl dom". Jag är så trött på det här. Vad finns det för människor. I torsdags så hade jag min äldsta dotter hemma från skolan och tur var väl det. Den killen som vanligtvis går på henne hade dunkat en annan flickas huvud i skolbänken, sparkat henne och när hon låg ner i fosterställning hoppat på henne. De går i sexan. Vad saken gällde ? De började argumentera vidare nintendo sög eller inte. Han kallade henne hora och då slängde hon sin lilla plast pennvässare på honom som träffade hans axel.
Nej det fanns inga lärare där, under lektionstid, för så är det ibland. Min flicka kan ta hand om sig själv och har fått slå tillbaka ett par gånger mot den här pojken, men alla barn gör inte det och de ska inte behöva hamna i en situation där de måste : (
Barn är inga änglar !!!!!
Den här "incidenten" i Jönköping får mig att undra över vuxenansvar.
Jag har aldrig varit mobbad eller utsatt på det här sättet under min uppväxt. Men jag kan tänka mig hur FRUKTANSVÄRT det måste kännas att vara så liten och så hjälplös och må dåligt...jag blir helt gråtfärdig.
Någonstans brister vuxenansvaret när barn agerar på detta sätt. Men mest skrämmande är nog ändå att förskolepersonalen inte tyckte att det var så allvarligt! Som sagt:
"Bara bun´t hop och slå ihjäl!" ... i alla fall känns det så.
Jag blev helt förfärad av att läsa om 6-åringen. Vad var personalen? Varför fanns ingen personal i närheten!
Här har det också kommit en hel del snö men tur att vi inte har så kallt endast -8 grader o mulet igår. Idag har det varit helt underbart ute solen skiner o fåglarna kvittrar o -6,8 grader
Ja herregud, barn är verkligen inte alltid små änglar. Råkade själv ut för milt våld förra veckan. I en av mina klasser jobbar vi just nu jättemycket mot de mobbnings- och rasisttendenser som finns men ibland känns det som att det är hopplöst när eleverna i många fall har med sig helt (i mina ögon) sjuka värderingar hemifrån. Det finns också en väldig tydlig förväntan om att skolpersonal ska fixa allt sånt här men det talas sällan om vad man kan göra hemma, vilket är konstigt eftersom det borde vara föräldrarna som verkligen kan påverka sina barn.
Kan du inte torka trolldegen i ugnen lite på låg värme förresten?
Fridolin: Jag håller med om att det finns ett föräldraansvar i den här frågan, men som den ständiga klassmamman så måste nog tyvärr- min slutsats bli att de mest berörda föräldrarna går inte ens på vanliga föräldramöten. Hur når man dem ? I vår skola är det ett av rektorns vanligaste problem, att föräldrar till de flesta (inte alla) små bråkstakar varken kan eller orkar bry sig. Fast ur en annan aspekt går det inte att förneka att på skolan så är de vuxna som är där ansvariga för säkerheten där just då. Om de inte anser att det är så stor grej att barn misshandlar varandra så har man ett stort problem !
Nej så är det ju tyvärr väldigt ofta i skolan. De som har mest behov av informationen dyker inte upp.
På sätt och vis är det ju mitt viktigaste arbete att hjälpa dem som INTE har stöd hemifrån. De andra ungarna klarar sig oftast bra ändå men ibland känns det som om att man ska vara förälder, socialarbetare, kurator och ibland när det glimrar till -lärare.
Så mycket tid går till dokumentation att det är inte klokt. Dokumentera vilka åtgärder (som sällan har effekt om inte föräldrarna är med på tåget) vi har gjort. Om vi inte lyckas genomföra dem har vi gjort för lite, om vi gör dem och de inte funkar har vi gjort fel. Det diskuteras docksällan att en och samma lärare ska ansvara för kunskapsutvecklingen för alla sina elever (oftast flera hundra) samtidigt som man ska stödja den sociala utvecklingen för närmare 15 st mentorselever. Ett hopplöst uppdrag?
Problemet som jag ser det är att jag som lärare aldrig kan, och bör väl heller inte, ersätta en förälders inflytande över sitt barn. Men om föräldrarna inte sätter gränser så blir det oftast frontalkrock med verkligheten i skolan. Om an har frikort på allt man gör hemma är det svårt att få ungarna att förstå att det är fel att slåss i skolan.
Oj, var itnemeningen at skriva en roman på din blogg men skolfrågor engagerar mig. ;)
Precis Fridolin, föräldraansvaret, men som jag påpekade vad händer när de oroliga barnens föräldrar är onåbara ? Jag vet inte om det hjälper att bara behandla "symptomet" när det kanske är en störning inom familjen ? Inte alltid men påfallande ofta agerar barn från dysfunktionella familjer ut och skolan får hjälpa bäst de kan. Trots det så känner jag att skolvärlden "glömmer" de andra barnen- de som blir utsatta för det oroliga barnets frustration. Sen kanske det inte är så överallt men jag har aldrig sett bevis på motsatsen i den kommun jag bor i tyvärr. Det finns gränser för vad lärare kan göra, men har man tillräckligt många kanske barnen står under bättre uppsikt för att bara nämna en sak.
Roman : D
Jag ÄLSKAR romaner. Och jag är också intresserad av detta och gillar att läsa det ni skrivit. Har bara inte orkar kommentera pga den värsta huvudvärken i mannaminne de senaste dagarna.
Skicka en kommentar