Vitt eller inte vitt - är det ens en fråga?

Nu känns det lite som att jag "snor" Fridolins blogg-inlägg. Men jag har tänkt på det här hur länge som helst så nu ger jag mig in i "debatten" om de vita, stilrena hemmen.
Jag är ett stort fan av färg och möbelblandning. Jag kan tycka att det är fint att se ett rum i en möbelkatalog, så att jag kanske ser möblerna ordentligt, men jag förstår för mitt liv inte hur man kan vilja, och MÅ BRA AV, att leva i ett totalt stilrent, sterilt och framförallt VITT hem. Det blir, trist, opersonligt och ja .. extremt vitt.

För mig blir det exakt samma sak, som när folk säger att de inte gillar färg, när jag kommer in i ett vitt hem. Vart är det vitala, levande? Bor det verkligen människor här? Och om det gör det, är de egentligen robotar som inte rör något när de väl är hemma eftersom allt ligger på sin EXAKT givna plats ... ofta finns det t.o.m. böcker FRAMLAGDA som inredning.... det är nog faktiskt den (no affence alla som har det nu, ni får ha det som ni vill hemma hos er, verkligen) larvigaste inredningsdetaljen jag vet. Varför lägger man fram böcker på det sättet? Och när folk nu göra det, då lägger de inte ens fram BRA böcker åt en att bladdra i, nä det är böcker som typ ALDRIG bläddrats i och som är stora som as och ska innehålla "fina bilder" ("Jaha, jag visste inte ens att ni är intresserade av foto..."). Jag kommer aldrig förstå den. Hos mig ligger endast de böcker som läses i hushållet framme lite här och där, oftast kurslitteratur.

För mig är färg liv, på riktigt gör det lite ont i ögonen på mig att komma in i helt vita hem, det finns liksom inget som bryter av. Ljusterapi i all ära, men någon måtta finns väl?
Nu är shabby chicen stor, allt ska vara lantligt och se gammalt ut och jag gillar shabby chic- detaljer, och jag gillar att pyssla dem. Men det är just det de ska vara; DETALJER. De ska inte ta över som ett inferno av kanstött vitt overload. Sen är det kul att shabby chica. Men det är roligare att göra det i färg än i vitt.
Och jag är ingen vithatare, jag lovar. Jag gillar vita detaljer och tycker det är snyggt att bryta av med t.ex. vita väggar om man har en skarp fondvägg i någon snygg och rolig färg. Men jag förstår inte när ALLT är vitt och liksom smälter samman, vita lampor, gardiner, mattor, soffor, väggar, tavlor, krukor, blommor...ja och så håller det på så i en oändlighets oändlighet.

Jag kanske låter arg, och det är inte min mening i så fall det är jag sannerligen inte. Andras inredning gör mig absolut inte bannad, det finns klart mer betydelsefulla saker jag lägger det krutet på. Nä istället är jag lite uppgiven för att jag inte förstår var allt det vita kommer ifrån och vad det är i det som tilltalar människor så mycket.
Fridolin prenumererar på Allt i hemmet där hon tycker mycket är vitt och lite trist (fri tolkning av Fridolins inlägg), själv har jag ingen sådan prenumeration, men jag kollar på nätet mycket och på andra bloggar och sådär. Och det går verkligen en trend i allt det vita och det förstår jag inte. För mig är det så platt på nått sätt. Framförallt känns det som att man inte kan röra sig fritt och faktiskt leva i sådana uppstylade hem. Jag har speciellt uppmärksammat en massa hus/hem-tävlingar där finast hem vinner och det är ALLTID ett vitt, flådigt hem med de precisa, exakta inredningsdetaljerna och de extremt sparsmakade. Trist om ni frågar mig, men det faller tydligen många andra i smaken.
I vårt hem är det massa färg, men just nu inte i de kulörer som vi önskar, men det kommer när ekonomin kommit och stabiliserats. Jag längtar tills köket blir rött och sovrummet får sin skarpa lila färg. Jag har allt i huvudet, synd att jag inte kunde projicera ut en bild ur tanken och visa er.

Vad jag ville ha sagt med det här inlägget egenliten?
Att jag förundras över vitheten i de svenska hemmen, någon som har en tanke om varför det är så poppis? Eller är det bara en trend som allt annat och som om två-tre år är borta och ersatt av kitshet (Guuud, va jag hoppas på den!!!)?

Ett hem som i alla fall gör mig SUPERGLAD är PINK FRIDAYS. Även hennes föräldrars hem gör mig glad och inspirerad och jag mår väldigt bra när jag kollar runt på hennes blogg. Hon liksom jag älskar färg och färgsättning. Hon är mycket bättre än jag på att måla och teckna och sy och allt sånt, och jag önskar att jag var så duktig. Men hon inspirerar mig så jag kanske kan bli bättre på att framförallt SY. Ni måste kolla in där och bara flyta med i allt. Det har blivit min tillflyktsplats på nätet.
Jag vill också ha ett pysselrum som hennes mamma har....åh, den som ändå hade ett pysselrum ... *suck*

/Lalolandet